levande

 
 
2013 var inte mitt favorit år, jag träffade mycket nytt härligt folk och det är verkligen det som tog mig igenom vardagen. För att just återgå till vardagen var det svåra för mig efter att ha kännt sig mer eller mindre fri i 2 år. Min kreativitet för att skriva och ta bilder dog sakta ut ju mer tid jag spenderade i Tines kyllager. Men jag var hela tiden inriktad på mitt mål, att resa igen, att få se Sydamerika!  Så nu efter ca 1,5 månads resande känner jag att hur själen värmts upp och att jag faktiskt fått energi för att skriva igen. Något som verkligen gått upp för mig är anledningen till varför jag reser,,, för att känna mig LEVANDE!  Det är flera gånger jag bara stannat upp och tänkt på hur jäkla glad jag är över att vara vid liv, att få se och uppleva dom sakerna jag gör. Bara stå och andas in livet och njuta av varje andetag. Jag vet inte hur jag skulle fungera utan att få göra allt detta. Min kropp och själ börjar ruttna av bara tanken av ett 8-4 jobb, 3 månaders uppsägning och ett par veckors semester om året. Nej jag behöver se nya vyer och naturliga underverk, träffa främlingar som blir dina vänner på en dag,  känna havets styrka, vara full och dansa på rios gator, hoppa in i en rullande van och dö av skratt på golvet,  höra folks livshistorier, uppleva nya kulturer och sätt att leva! Att inte veta vad dagen har att erbjuda får mig att vilja gå upp om dagen. Nu menar jag inte att detta är det rätta sättet att leva men alla borde åtminstone en gång i veckan göra något som man inte brukar göra,  det behöver inte vara stort bara det får en att känna sig lite extra levande. För i slutändan när du sitter där med rynkiga händer och ett barnbarn i knät så spelar det ingen roll ifall du alltid hade den senaste mobilen,  finaste bilen och någon miljon på kontot efter att ha slitit så många tusentals dagar på jobbet. När den Dagen Kommer vill jag vara full av minnen, veta att jag tog vara på livet och inte gjorde vad samhället uppmana mig att göra. Så ut och umgås,  skratta, släng bort telefonen,  ta den där danskursen du alltid velat, lär dig meditera, hoppa ut genom ett flygplan, köp ett instrument, res, berätta att du är kär eller vad som helst. Kom bara ihåg att leva och gör det varje dag!  
                                               
"Dont just exist,.. Live! "
 
 

All in all it`s just another brick in the wall.

Får gåshud av denna videon, spoken word som frågasätter varför vi alla måste utbilda oss, spendera år efter år och stora pengar på saker som vi aldrig kommer ha någon som helst nytta av. Vi alla är olika individer och alla passar inte för ett liv bakom skolbänken, men menas detta med att de inte ska få samma chans i livet som alla andra? Hur många jobb använder man sig av ekvationer? En person som kanske alltid har drömt om att få hjälpa människor, bli sköterska, kan inte bli detta eftersom hon/han inte kunde sätta sig in i algerbran eller var intresserad av historia. Sjukhusen går underbemannade och skriker efter folk att anställa och ungdomslösheten är högre än någonsin, detta är ju bara ett exempel men säger detta er något? Tycker helt klart skola och utbildning är något som behöver uppdateras, vårt samhälle ser inte likadant ut som förr men ändå kör vi på i samma enkelriktiga spår! Låter videon ta över, lyssna och njut av en kille som har mycket vettigt att säga och gåvan att få folk att lyssna!

 
/Jenny!

minnen av evig sommar.

 
Det är lite konstigt hur snabbt ens vardag kan förändras och hur snabbt man anpassar sig. För inte så längesedan levde jag i evig sommar, jag har nu bytt ut det till en vardag i evig vinter. Fått uppdrag på ett kyllager nu 2v åt gången, en del upplärning nu så får förhoppningsvis stanna där ett tag. Det där med kyla är ju inte riktigt min grej men pengarna är bra och jag vill verkligen spara ihop till en riktigt stor reskassa! För att hålla mig motiverad går jag nu igenom en massa bilder som jag inte lagt upp någonstans. Är en bitterljuv känsla att se på dom, man blir så glad i hjärtat av alla minnen men fylls samtidigt av så stor saknad som ibland rinner över och suddar ut allt det där glada. Ska försöka kontrollera den bättre och tänka på att jag går mot ljusare tider igen! Så länge tänkte jag försöka få ihop ett par inlägg om de där platserna jag inte delat med mig av än. Lite som en energibooster för mig själv men hoppas det uppskattas av er också! Vill faktiskt passa på att skriva ett litet tack till er som faktiskt går in och läser när jag skriver, blir lika förvånad varje gång jag ser hur många det börjar bli!
Så tack fina ni!

/ Jenny!
 

into the wild.

 

 Ett av mina absoluta favorit quotes från boken Into to the wild! Boken och filmen är baserad på Christopher mccandless liv, en sann inspirationskälla som ger mig så stor motivation att fortsätta ut och resa och upptäcka världen! Hade någon ställt den där klassiska frågan "Ifall du fick träffa vilken person du ville, död eller levande, vem hade det varit?" Det hade enkelt blivit Christopher, bara fått höra hans livserfarenheter från honom själv hade varit helt fantastiskt. Tragiskt att en sådan fin själ fick dö så ung. Vila i frid!

“make a radical change in your lifestyle and begin to boldly do things which you may previously never have thought of doing, or been too hesitant to attempt. So many people live within unhappy circumstances and yet will not take the initiative to change their situation because they are conditioned to a life of security, conformity, and conservation, all of which may appear to give one peace of mind, but in reality nothing is more damaging to the adventurous spirit within a man than a secure future. The very basic core of a man's living spirit is his passion for adventure. The joy of life comes from our encounters with new experiences, and hence there is no greater joy than to have an endlessly changing horizon, for each day to have a new and different sun. If you want to get more out of life, you must lose your inclination for monotonous security and adopt a helter-skelter style of life that will at first appear to you to be crazy. But once you become accustomed to such a life you will see its full meaning and its incredible beauty.”

― Jon Krakauer, Into the Wild

 

/Jenny!


Big easy express

Igår såg jag en av de bästa filmerna jag någonsin sett, Big easy express är som en lång helt fantastisk musikvideo med Mumford and sons, Edward sharpe & the magnetic zeros och Old crow medicine show. Jag vet knappt var jag ska börja förklara hur mycket jag älskar denna filmen! Både Mumford and sons och Edward sharpe har följt med mig så länge på min resa. Dom har varit med när jag längtat hem, värmt mig när jag stått i iskallt regn på vingården, vi har sjungit med dom så högt vi kunnat i hundratals mil genom australien, varit med i bakgrunden när vi druckit öl med nyfunna vänner, och framförallt funnits i mina hörlurar när jag bara har velat vara för mig själv.
Inte konstigt att mitt hjärta höll på att spricka med kärlek när jag såg detta underverk! Alla medverkande i denna filmen är bara så otroligt vackra, hela vägen inifrån och ut. En stor grupp människor som verkligen bara är sig själva och gör det dom älskar! Var så många gånger jag bara ville krypa igenom datorskärmen och bara hoppa in i tåget med dom! Någon som bara gjorde mig sådär extra lycklig var Alex Ebert, hans sång, hans dans som han bara la ner hela själen i,, hela honom, och sen tilsammans med Jade Castrinos! Vill bara tacka gud att du förde dessa människor tillsammans. I slutet spelades "Home" och varje gång jag lyssnat på den när jag rest har jag alltid tänkt på sverige, men den här gången var annorlunda, home var där ute, på resannde fot, vilsen, glad, fri.
Hade nästan glömt bort hur mycket musik betyder för mig, kan inte ut och resa än men nu är det dags för fler konserter, festivaler, klippt naglarna och dags att dra fram gitarren igen!
Hade kunnat skriva hur länge som helst om detta, så svårt att förklara när man känner så mycker för något men slutar nu så att någon orkar läsa, sista orden är, 
se Big easy express!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
/ Jenny!
 
 
 

repeat after me: I am free


 
 

Som vanligt när man kommer hem kommer frågan, ”jaha, så vad ska du göra nu då?” Ska du plugga vidare? Dags att skaffa ett fast jobb? Stadga dig? Var vill du bo? Och jag får PANIK! För jag vet inte, vill inte veta heller! Jag vill bara göra vad jag känner för, åka dit livet tar mig. När jag blir gammal så vill jag kunna säga att jag drog till sydamerika för att plugga spanska när jag var 27 för jag kände för det, inte att jag skaffa barn i den åldern för det var så alla andra gjorde. Är så trött på att man ska följa ett sorts schema som samhället gjort upp för ens livsgång. Man ska gå i skolan tills man gått ut gymnasiet, sen kan man ju få ta nått ströjobb ifall man känner för det nått år, men gärna inte för länge för du måste ju studera vidare så du kan få någon slags karriär och man vill ju inte ta examen för sent i livet för du ska ju helst hunnit jobba lite innan du skaffar barn, för det måste du ju skaffa, den som inte vill det måste i princip vara död inombords. Och för att skaffa barn måste du hinna blir kär, flytta ihop, bli förlovad och ha ett underbart bröllop för att bevisa hur stor er kärlek är för hela tjocka släkten och alla vänner. Utan allt det och den där fina ringen kan ju ingen förstå att ni verkligen älskar varandra. För det är ju så man gör! Och efter detta börjar det största ekorrhjulet av dom alla! Studieskulder för den där karriären, lån för hus och bil, fast på ett jobb som du måste gå till varje dag, för just det,, banken äger dig! och när du kommer hem ägnas mestadelen av tiden på dina barn. För du själv är inte det viktigaste i ditt liv längre, det är någon annan som tagit över den platsen nu. Och så fortsätter allt, dag ut och dag in, av 52 veckor på ett år får man vara nöjd med ca 8 veckors semester. Men inte ens då passar folk på att leva livet, utan många ser det som ett perfekt tillfälle att måla om fasaden på huset m.m. Har vi blivit så pass programerade av samhället att vi måste på nått sätt arbeta för att känna oss levande, för jag har svårt att ens se någon mening med livet ifall jag bara ses som en av alla arbetsmyror i denna gigantiska myrstack. Hur skulle jag kunna klara av tanken att det är 42 år tills jag skulle kunna bli ”fri” igen och då är jag pensionär. Jag vill ju inte börja leva livet då? Menar inte att dra alla över samma kam med detta inlägget men blir bara frustrerad ibland. Så jag har bestämt mig för att sluta tänka på vad alla förväntar sig av en, sluta tänka på den här planen som så många lever efter, jag vill ju leva efter min egen plan som passar mig och formar mig till den person jag är. Var livet sen tar mig återstår att se!

 

/ Jenny!

 

 


little sister

A younger sister is someone to use as a guinea-pig
in trying sledges and experimental go-carts.
Someone to send on messages to Mum.
But someone who needs you-
who comes to you with bumped heads, grazed knees, tales of persecution.
Someone who trusts you to defend her.
Someone who thinks you know the answers to almost everything.
-Pam Brown

 
 
 
 
/ Jenny!
 
 


 

coming home, come unfold.

Så tog livet mig till Oslo igen. Var fint att vara hemma igen och träffa alla nära och kära men den där rastlösheten knackade på snabbare än väntat denna gången. Så eftersom arbetssituationen är ren skit i Sverige så kändes Norge som ett bra val eftersom jag ändå vill ha ganska nära hem ett litet tag. Kände verkligen att jag ville ha med min syster upp, få henne att komma iväg, ta det där steget utanför sin trygghetszon. För det var med flytten till oslo som allt började för mig och det är ett beslut jag är så himla glad att jag tog!
Tänkte att det inte var så mycket att diskutera om så jag och Nelly tog bussen upp och efter 2 dagar med visningar och en massa gående så hade vi fixat en lägenhet tillsammans! En mysig möblerad 3a med riktigt bra läge!..
I måndags flyttade vi alla upp, är så skönt att ha något eget igen. Känns lite nostalgiskt att gå runt på Oslos gator, glömt bort hur mycket jag gillar denna staden. Den har liksom karaktär med sina gamla hus med olika färger och höga fönster. Längtar så sjukt mycket till våren när man kan börja mysa runt i alla parker som finns här. Har lägenheten tills slutet av juli, efter det får vi se vad som händer. Förhoppningsvis en europa tour! Men just nu trivs jag bra här, känns bra att känna sig lite stadgad så länge man vet att det inte är forever. Nu är det bara ett jobb som saknas men det löser väll sig det med!
 
är inte alldeles för deppiga över att vara arbetslös när vardagskvällar ser ut såhär.
 
skäggig kille i mysig soffa.
 
fredde passar på att lära sig banjo
 
och jag tvingar min syster leka modell när jag inte har något bättre för mig.
 
/ Jenny!

Ubud I love you.

Efter en månad i Thailand var vi tvugna att resa vidare, hade inte direkt någon plan på var så tog bara och valde mellan länderna som var billigast att flyga till, spenderade 1 natt i Malaysia och sen hamnade vi på Bali. På flygplatsen hit träffade vi en kille, frågade vart vi skulle och visade sig att han kom från Bali. Sa att vi nog skulle dra till Ubud så snabbt som möjligt och han skrattar och säger att det är ju där han bor! Finns vissa människor som bara har en sån himla härlig energi. Efter att Darrin gick för att ta sitt flyg kändes det som man bara var full av all positiv energi han hade. Vi bestämde att vi skulle mötas upp här i Ubud så han kunde visa alla hans favoritplatser, fick till och med erbjudandet att få bo i hans hus ifall vi ville. Jag blir alltid så lika förvånad hur gästvänliga folk är här, att erbjuda en total främling att komma och bo i sitt hus, hade verkligen aldrig hänt hemma! Men dom litar liksom på sitt omdöme, sin känsla av att känna av människor. Det sista han sa var " I think we were ment to meet, see you in Ubud!"
Så vi har varit i Ubud i 2 dagar nu och jag älskar det! Så otroligt fint och grönt med massa risfält överallt! Ett fridfullt ställe där många reser för att göra en massa yoga och meditation. Ska själv börja göra min yoga idag, ska bli så himla skönt att komma tillbaka till det! Får göra hur många klasser som helst en hel vecka för bara ca 170kr. Hur galet är inte det? Kommer bosätta mig i yogastudion.
Nej ska iväg och äta frukost och få lite morgonsol nu. Ska försöka hålla liv i bloggen så att jag kan fortsätta skriva i nutid, var ju ett tag sen nu! Hoppas ni har det fint mina vänner!
 

väntan på båten från Koh phangan.
 
älskar träden här
 
home

 
/ Jenny!
 
 

Koh Tao

Just nu består mitt liv inte utav dagar,timmar eller minuter. Ingen alarmklocka på morgonen eller någon bestämd tid jag behöver gå och lägga mig. Äger ingen mobil, ingen klocka, styrs bara av när solen går upp och när den går ner vilket är jäkligt befriande, något alla borde pröva på nån gång då och då!
Koh Tao har varit helt perfekt till just det, bara ta det lugnt och bara vara, samtidigt som man kan ut och festa vilken dag man vill. Finns massa mysiga små stränder man kan utforska ifall man hyr mopeder. Lärde mig köra en för första gången! Ut på grusvägar som mer såg ut som en motorcross bana än något annat. Men på nått sätt klara jag mig igenom det utan att ramla, ett jäkla under enligt mig! Så nu 7 år efter alla andra har jag blivit moppefrälst, haha. undrar när det där körkortet kommer då?..
men risken att köra på dom dåliga vägarna var helt klart värt det när vi kom ut till en sjuk utsiktsplats med en liten bar. Hade kunnat bygga en koja där och bosätta mig för alltid!
Lite bilder på beachparty och utflykter, låter dom tala för sig själva. Hoppas allt är bra med er där hemma.
Ni är alltid saknade,, hoppas jag att ni vet! ♥



 
 

 
 
 
 
 
 
 
/Jenny!

keep dreaming..

Känns som det snart är dags för en ny tatuering, skissade upp en på mig själv igår som jag blev jäkligt nöjd med, bara att hitta någon bra och täcka kroppen lite till!




Jenny!

one night in bangkok

Bangkok måste nog vara en av mina favoritstäder, är svårt att jämföra med något annat. Man blir liksom meddragen i tempot,livsstilen, allt! Denna gången stannade vi dock bara 2 nätter eftersom vi tänkte åka dit ett par dagar till innan vi lämnar Thailand. Vi kom dit på förmiddan efter att ha spenderat natten på Singapores flygplats, inte mycket sömn men bestämde oss för att dra ut på stan istället för sängen. Hann inte gå långt förrän Leanne bara hoppar ut från en resturang. Vår gamle chef och hans flickvän spenderar 1 månads semester här samtidigt som oss. Så vi joina dom, åt mat och lät ölen komma en efter en.
Nästa dag drog vi på shopping dag, finns så sjukt mycket att välja mellan och så mycket billigare än hemma! Fredde köpte i princip en helt ny garderob för kanske 500kr. Blir mer shopping för mig när jag kommer dit igen, måste rensa min väska först! Tog sedan en buss och båt ut till en ö som heter Koh Tao på östsidan, för efter att ha jobbat hårt 2 månader och bott med så många människor kände vi mest för att chilla på en strand och inte göra ett skit på ett tag!
 
 
Leanne och en thailändsk kille som hade fotbollsuppvisning på gatan, vi bjöd han på öl och han gav sitt lyckohalsband till leanne!
Fredde & Johan
 
 
Kaosan road
underbar resturang personal som stod ut med oss hela dagen!

/Jenny!

bye bye Australia

Har inte kunnat uppdatera här sen jag kom till Australien eftersom vi som vanligt varit ute i bushen utan någon direkt täckning. Så tänkte sammanfatta mina sista 2månader lite lätt. Vi mötte först upp Viktor i Margaret river där vi tänkt att vi skulle fortsätta jobba på vingården som vi jobbat på innan. Men samma dag som vi kom dit hade Viktor fått ett samtal från vårt gamla jobb i Dalbeg, dom behövde fler arbetare och ville gärna ha oss tillbaka. Så vi tog första bästa flyg över till östsidan och åkte ut i ingenstans igen. Så där spenderade vi den mesta tiden eftersom jag behövde spara ihop pengar igen.

Spenderade många timmar ute på altanen.

Timmy, en av våra roomies och en riktigt grym sångare!
Drog ut med en stor jeep rätt ut i bushen, inga vägar att köra på så man åker upp och ner för branta stup genom vatten och kastas hit och dit i bilen. Till slut kom vi fram till en flod där vi slog camp, tände brasa drack öl och sov under stjärnorna.

 
Floden dagen efter, kunde dock inte hoppas i och simma eftersom där finns krokodiler.
 
 
I födelsedagspresent fick jag ett fallskärmshopp av Fredde, bästa presenten någonsin! Så vi drog hela gänget ner till Airlie beach för att hoppa över the witsundays.
 
Helt klart något av det bästa jag gjort i mitt liv men gör nog ett eget inlägg om det senare.
 
Lyxade till det med riktigt nice boende för natten, utsikten från hotellet.
 
Utan Tv och internet dricks det en hel del öl och görs en hel del flummiga saker..
Dance off Dalbeg
 
Happy face vs sad face
 En glad timmy innan han spräckte hakan, dalbeg gone wild.
swedish house maffia.
 
beach häng med quad bike.
 
Julafton spenderades med en massa svenskar, massa god julmat,öl och julklappsspel.

Blev kreativa med tomtebloss efter ett tag, kvällen tog dock en konstig vändning och slutade i ett massivt vattenkrig fram till solen kom upp igen, haha. En julafton att minnas
!Stor kärlek till alla er där hemma men också till alla er fina människor jag lärde känna i Dalbeg!
 
Tog flyget till Brisbane på nyårsafton för att spendera sista dagarna  i Australien med Sara!
Thomas mötte upp oss vid huset, hade en mysig början på kvällen innan vi öste loss på fest med pool och massa människor. Hade helt perfekt avslut med en av dom bästa vännerna jag mött på min resa!
Känns trist att lämna så bra vänner när jag vet att mitt visum är slut. Men jag vet att vi kommer ses igen nånstans i världen.
Så den 3e jan gick flyget till Thailand och vi lämnade 2 år i Australien bakom oss, det känns konstigt att det verkligen är över nu. Har ingen aning vad jag ska göra härnäst men det är ett senare bekymmer.
Just nu ska jag bara ha det jäkligt gött ett tag och bara njuta av livet i Asien.
Kommer hem när pengarna börjar sina! Vi ses då!

/ Jenny!

PERTH!





Herregud, på tisdag smäller det.
Då lyfter planet från köpenhamn, en runda till london, mellanlanda i singapore och lite över ett dygn efter vi börjat vår resa landar vi i Perth - Australien.
Fattar inte att vi äntligen ska dra iväg, har inte fått in det ännu.
Har så mycket som måste göras så många att träffa att jag får lite panik på det.
Borde igentligen sova för imorrn ska jag jobba mina sista timmar på dagiset.
Men som vanligt kan jag inte gå och lägga mig i tid eftersom jag vänt på dygnet.

nej, ska försöka trötta ut mig med en bok eller något.. blir nog ett längre inlägg här sen.



/ J


AUS

Fick vårat work and holiday visum idag !
Nu börjar det planeras ordentligt,, köpt skor och lite kläder som kan behövas.
Ska kolla in amandas väska på söndag så man har nått att ha hela sitt liv i.
Det ända som saknas nu är en flygbiljett.. Priserna ser helt ok ut dom närmaste 2 veckorna.
Känns riktigt sjukt att vi snart är på väg, äntligen. Haft en del hinder på vägen.
Men nu så. Australien - Perth , snart ses vi !


/ J


2 years without you.

Bestämde mig för att ta tag och göra några av dom tusen tråkiga grejerna jag har på min "måste göra" lista.
Gick runt och städade på mitt rum som varit kaos på i ett par månader.
Rensade i hyllan och såg bilden på linus och fick en riktig rysning genom hela kroppen och gåshud överallt.
Musiken jag hade på och allt det blev en så konstig känsla och då kom jag på vad det är för datum.
2 år sen ikväll sen jag fick veta vad som hänt.

Har ett inlägg här på bloggen som jag skrev förra året men som jag aldrig postade.
Står mycket fina grejer. Men det är för personligt och får stå kvar i kategorin utkast.

Kan inte förstå att tiden gått så fort? Stannade upp med allt jag gjorde nyss för jag fastnade i mina egna tankar.
Känns som jag behöver skriva av mig vid sånna tillfällen. 2 år, verkligen ?
Minns så mycket som om det var igår.

Fick ett sms av schlager oskar nu på nyår, med en bild på dig dig, från hultsfred givetvis.  
Blev lite rörd. Dom tänker fortfarande på dig, och det gör vi med.
Minns du när vi kom och överraskade dig vid din dörr, haha. Din min var oslagbar.

alla minnen bär jag med mig fortfarande, det var så svårt att ta fram dom i början men nu är det på ett helt annat sätt. Vi ler och kan skratta åt minnena nu. Men visst är tårarna inte helt borta och när jag hör anthony & the johnsons så hamnar jag alltid i något konstigt tillstånd. Är tillbaka till natten där jag hörde den på repeat med dig. 


Jag ska inte försöka skriva en hel roman här, inte för att det är så många som läser här längre. och det är nog därför jag också kommer posta detta året.

Det har gått 2 år och jag undrar fortfarande över dom där frågorna i mitt huvud, men jag har accepterat på nått sätt att aldrig få ett svar. Kanske att du kan berätta dom för mig en dag? Det hade varit fint.
Men för nu så klarar jag mig. Och jag hoppas du kan se oss var du nu än är och att du är glad att två av dina vänner fann varandra. Jag tror du är glad för det. Det känns skönt att ha nån som också kände dig.


Fortsätter jag med fler ord nu är jag rädd att jag inte kan sluta.
Vi saknar dig fortfarande partydjur.

Håll igång efterfesten så ses vi.

puss / J


R & F

Blivit helt fast i Svt:s lilla Rebecca & Fiona serie.
Se den på svt play !

Grymma brudar som lever på att dj:a och producera musik.

Glida runt
Hänga runt
Låna pengar.








/ J


start over?

Tror jag ska börja skriva igen,, jag har ju egentligen inga undanflykter längre..
Tiden finns, och det är kan vara skönt att skriva ner en del.

Och den där personen, som föll så otroligt lågt i mina ögon genom sin kommentar behöver aldrig någonsin göra sig besväret att gå in på denna sida igen. tack!



Idag har jag faktiskt jobbat. så mer kommer en annan dag när jag inte har mycket för mig.



/J

oslo är snart förbi.

Min Oslo vistelse börjar gå mot sitt slut nu. Det är lite blandade känslor. Men det känns mest skönt faktiskt.
Jag har nu varit där i över ett halvår. ETT HALVÅR? Hur galet är inte det? Fan vad tiden går fort.
Känns ändå som evigheter sen jag & johannes satt på en fullsatt buss och anlände till ett kallt och rått oslo.
Möttes upp av fredde och ömer och vandrade upp till köbenhavnsgata för första gången.
Där bodde vi i ca 2 månader. I en trång liten tvåa som fick en till inneboende vid namn Ana.
Men vi hade det ganska mysigt i mellanåt i vår lilla lägenhet, som större delen bara bestod av en säng, bäddsoffa, bananlåda som databord och en resväska som matbord.

Numera bor vi fortfarande i 4an som jag & fredde fixade men saker och ting förändras ganska snabbt.
Fredde har flyttat hem, ömer likaså, adam och johannes drog för nån vecka sen, ana sticker snart och om bara 8 veckor är min vistelse också över. Allt har sitt slut. Lägenheten har skrivits över och som det ser ut flyttar jag snart in med Peter och grabbarna. Ska bli riktigt kul! Kanske att jag kommer tillbaka till Oslo men då blir det nog bara för att snabbt och lätt tjäna pengar.

Det finns större planer på G just nu och jag kan knappt bärga mig tills september månad är slut och jag sitter med min stora resväska på väg hem för att inte återvända upp till oslo på ett bra tag.

Fast att jag känner mig lite vilsen i den stora staden med min pojkvän, familj och närmsta vänner hemma i Hässleholm så ska jag inte klaga. Tiden går snabbt och med allt som pågår just nu så kan jag knappt ha det bättre.


Snart så är jag på väg på min livs resa med personen jag älskar mer än allt annat.
Det blir så mkt klarare när man är ifrån varandra. Du är den bästa som finns.


/ J


on my way.



Oj oj. Jag har faktiskt varit sämre än någonsin på att uppdatera.
Det är inte så att jag har skrivtorka. Jag har bara samlat för mkt händelser, bilder och texter för att veta var jag ska börja. 17 maj helgen, siesta, andra helger med fester sol och parkhäng. student, 20 års fest och bröllop.
Kanske att dom grejerna kommer senare.. Men just nu känns det nog lättast att bara börja på ett rent papper sen får man se hur det blir.

Just nu sitter jag på bussen hem,, ännu en gång. Varit hemma en del helger kan man säga nu.
Men nu så blir jag nog hemma en vecka eller två. Ska bli skönt att kunna koppla av och inte behöva stressa med allt och alla. Drar upp till Oslo sen när det känns rätt. Har 3 veckor utan jobb. Skulle behöva försöka jobba nån dag innan nästa kontrakt börjar.. Men,, det kan bli att jag bara glider istället. Time will tell.


Oslo tillvaron har varit lite upp och ner det senaste.
Men nya planer sprids i mitt huvud. Förhoppningsvis i min blivande rese buddy också.
Håller tummarna för detta. Oslo börjar bli lite för mkt vardag.
Dags för ngt nytt !
Hur det än blir så ska jag vara på resande fot om någon månad.
That´s it.



/ J


Tidigare inlägg
RSS 2.0