Bildbomb med resten av bilderna från soluppgången på Mt batur.

 

Det är något visst med en soluppgång, att se en helt ny dag komma till liv, som en födelse. Som solen är nattens kärleksbarn som ger oss alla ett leende på läpparna vid den där första skymten av nytt liv. För tanken slog mig när jag klättrade uppför en vulkan kl 3 inatt, tänk så chockade alla hade blivit ifall den inte gick upp? Var fortfarande öm i kroppen efter min yoga och efter 1h klättring började det kännas tufft, som att det alltid skulle vara mörkt. Men vi hade tur som fick en bra guide och 2 andra härliga människor att klättra med, yassin en fransk-marockansk kille, en riktig underhållare med för mycket energi men som det inte gick att annat än att tycka om och sara, yogalärare från australien som gav mig himla massa tips om att resa själv i Indien! Så med dessa runt omkring mig och den där första lilla antydan av ljus gjorde att jag klarade att pusha mig själv enda till toppen i god tid före soluppgången. Vi hade pratat på en del på vägen upp men när vi väl satt oss ner blev vi tysta, som att vänta på en föreställning ska börja. Var så så fridfullt där uppe och jag kände sånt lugn att hela grejen kändes som en spirituell upplevelse. Låter kanske dumt men det var helt klart den bästa soluppgången i mitt liv! Svårt att förklara närmre så jag låter bara bilder tala även ifall dom inte gör det hela rättvisa!

 

Vi njöt iaf riktigt av vårt miljöbyte, senare på kvällen gick vi till Haad Rin, där fullmoon partyt föddes. Var ju inte fullmåne än men förväntade oss ändå en hel del fest och blev chockade när vi bara såg lite folk sitta lugnt vid ett par barer. Så fanns inte så mycket mer än att lugnt sätta sig ner och beställa in en drink, och en till, och en till efter den och antagligen ett par till. Samband med att vårt bord fylldes av tomma glas så började stranden fyllas av fulla människor. Mötte två galna killar från england och canada som vi höll ihop med resten av kvällen. Startades en del drinking games vid en av barerna. På nått sätt lyckades jag vinna armbrytning mot ett par tjejer. Vår engelsman kom dock inte så långt. Dansa loss med en skit cool tjej som reste runt och var dj, önska jag kunde ha hennes jobb. Resten av kvällen bestod av buckets och mer barfota dans vid stranden. Gick vilse när vi skulle hem och fick till slut två killar att skjutsa hem oss på 2 mopeder.

 

Tvekade på ifall hur länge vi skulle stanna kvar på ön eftersom det bara var 5 dagar till full moon, slutade med att vi ändå stannade kvar eftersom vi mötte upp med johan,leanne och jens igen. Tänkte dock inte alls på att det vallfärdar flera tusen på ett par dagar och att nästan allt boende plötsligt var uppbokat. Hittade till slut en liten bungalow som ägdes av en thai familj som knappt kunde någon engelska. Var tvungen att fylla en hink med vatten för att spola toaletten men stället hade sin charm. Dagarna efter det spenderades en hel del på paradise bungalow där johan och jens höll på att tatuera sig, jens hela ryggen och johan en hel arm plus halva magen. Det tog sin tid så vi som inte tatuera oss satt i resturangen och drack öl. Lärde känna tatueraren Nom och hans flickvän. Helt underbara människor! Så öppna och vänliga. Hemma håller vi gärna tillbaka när vi precis träffat någon. Vill känna efter, inte blotta oss själva i onödan. Här säger dom direkt hur dom tycker, fina saker om ens personlighet som man inte hör varje dag, dom vill visa upp sin familj för en och efter ett par dagar anses man vara en god vän. Vilket jag tycker är himla fint! Så eftersom Nom även är en himla bra tatuerare lät jag honom göra en på mig också. Absolut älskar den! Kommer helt klart hälsa på dom nästa gång jag är i Thailand igen.

 

 

Efter Bangkok tog vi en 15h buss och båtfärd ut till en ö som heter Koh tao, blev tipsade om att det ska vara ett nice ställe att relaxa på. Bodde vår första natt i en söt liten bungalow som låg lite högre upp på ön bland träd,buskar och blommor. Känns riktigt skönt att bara ta det lugnt utan några planer överhuvudtaget, har visum här i Thailand till den 2 feb så fram tills dess kan vi bara göra precis vad vi känner för vilket passar oss bäst!

 

 

.

Senaste inlägget här var precis innan vi reste till Australien, över 1,5 år sedan. Dom inlägg som har gjorts sen dess finns på www.readmytravel.blogg.se men känner för att gå tillbaka och fortsätta på den här nu. Känner ibland för att skicka iväg inlägg som kanske inte direkt har något med mitt resande att göra.

Men så blir det inte med detta inlägg, är iväg och reser igen, vet inte hur många timmar jag har spenderat på flygplatser och flyg dom senaste två åren. Det är enkelt en vecka allt som allt, galet! Så sitter man här igen och börjar inse att jag faktiskt är tillbaka i Australien.
För allt blev ännu en impuls och då känns det som det är något annat som tar över, jag handlar först och tänker över allt senare när det igentligen är för sent att tänka över något alls. Det kanske inte alltid är den smartaste vägen men den passar mig perfekt. Och det är nog inte förrän nu jag börjat förstå att hela grejen börjar bli beroendeframkallande.

Det var helt underbart att komma hem och överraska alla där hemma! Glädjetårar och sjukt kramkalas, alla miner kommer nog finnas med i mitt minne väldigt länge! Hemlängtan hade gnagt ett bra tag och jag kände att det var dags, behövde landa lite och bara chilla med vänner och familj. Men den där rastlösheten kom tillbaka redan innan jag hunnit packa upp väskan. Alla frågade vad som skulle hända nu? Jobb, boende? Fick panik.
Ett par dagar senare gick det upp för mig att sen 14 års ålder har jag hela tiden varit på väg någonstans, inte fysiskt men redan då visste jag att efter gymnasiet då skulle jag resa, spara ihop pengar sen fet resa till asien. Nu har ju i princip inga planer jag haft i huvudet gått som planerat och det är väll därför jag försöker låta bli att planera allt för mycket. Så efter att ha laddat upp med 1 månads kärlek där hemma är jag i Perth igen och känner mig väldigt tveksam till hur jag någonsin ska få ro till att stadga mig i framtiden.
Men vem säger att man måste det?
Trivs i alla fall väldigt bra med livet just nu men saknar er allihopa redan ska ni veta!
Ska försöka komma hem till Jul men har samtidigt en liten djävul som viskar att man kan leva en månad i Asien för biljettpriset. Men blir senast till våren i alla fall, så inte lika länge denna gången!

♥

/ Jenny!