sista natten i huset.
I mitt hem, där jag har bott i alla mina snart 19 år.
Det finns så mycket minnen här, så mycket som egentligen håller mig fast.
Men det är inget som någonsin kommer att vara som förut, det är nog nu som jag verkligen inser det.
Hur jävla splittrade vi har kommit att bli.
En familj på fem är nu nästan alla uppdelade på 5 olika platser.
Att det kan hända så mycket på så lite tid är lite skrämmande.
Men visst är jag glad för att alla har hittat lyckan på sitt håll. Men det är alltid roligt, skrämmande och vemodigt när nya saker sker.

Nu ligger jag alltså här, i mitt hus, som nästan är tömt på alla saker och minnen från förr.
En sista natt, ensam , innan jag vänder blad för att kliva in i nästa kapitel av mitt liv.

Det känns, det gör det.
Men det känns också bra, spännande, vuxet.

Det hela skedde på impuls och jag har lärt mig att jag ska alltid lita på mina impulser,
det är då det blir som bäst.

Nej, att flytta hemifrån just nu är nog det allra bästa för mig.

Nu ska jag bara ta mig igenom min sista natt här.

sen blir det adjös och ingen återvändo.

Det här ska bli början på mitt äventyr..



                                              
                                                    

No matter what ♥

/ J