Changes.
Det händer mycket i mitt liv just nu. Mycket förändringar, både bra och dåligt.
I veckan har Camilla och Oliver flyttat hit på heltid. Något jag absolut inte har något emot men det tar tid att vänja sig.
Jag och Pappa har bott här själva nu ett tag och jag har fått ha huset mycket för mig själv dom senaste månaderna.
Men nu plötsligt är det lite liv i huset, här är människor när jag går upp på morgonen, det lagas inte längre bara pasta om dagarna, huset är inte alltid låst när jag kommer hem, det kommer över kompisar som jag aldrig har träffat, det har flyttats in nya möbler osv. Det är en stor förändring att plötsligt dela sitt hem med fler personer. Men jag kan samtidigt tänka mig att det inte är så lätt för Camilla och Oliver heller att plötsligt komma in i vårt hus och bo här, men man vänjer sig det tror jag säkert. Jag har ju också turen att det just är familjen Råsberg som jag har kännt sen tidigare och tycker väldigt bra om. Ska bli riktigt kul när Amanda kommer hem från Australien också ! Att ha en "syster" i sin egna ålder är inte helt fel :)
Anledningen till flytten är ju att vårt halvsyskon kommer på måndag :) Det är helt sjukt. Har inte riktigt fattat det än. Men det lär man väll göra när man får se det lilla livet. Hoppas allt går bra och att barnet är friskt. Kommer verkligen bli liv i huset när dom kommer hem från sjukhuset. Känner på mig att jag kommer fotografera sönder den lilla bebisen.
Vi fortsätter med förändringar, den här veckan är vår sista skolvecka. Sen har vi 10 veckors praktik. Det är också något som inte riktigt har lyckats sjunka in än. En del av oss fick studentmössor idag (jag va seg och skicka in så min kommer senare, suck) Men det är när man ser studentmössan som man verkligen märker att det snart är dags. Jag vill det så jävla mycket samtidigt som jag bara vill stanna tiden. Jag vill iaf ha mer tid med min klass innan studenten. Det är deppigt att vi bara får se varandra sista veckan sen igen. Fy fan vad jag kommer sakna allihopa ! Vi har haft 3 absolut underbara och roliga år tillsammans. Det är nästan så man börjar gråta redan nu, men så blödig ska jag inte lyckas bli ikväll.
Annars har jag börjat få lite rätsida på saker och ting., tror jag. Jag vill tro det i alla fall. små små steg. babystep.
det finns fortfarande saker kvar, saker att berätta. det får ta sin tid. just nu vill jag bara ha det som allt är.
/ J
I veckan har Camilla och Oliver flyttat hit på heltid. Något jag absolut inte har något emot men det tar tid att vänja sig.
Jag och Pappa har bott här själva nu ett tag och jag har fått ha huset mycket för mig själv dom senaste månaderna.
Men nu plötsligt är det lite liv i huset, här är människor när jag går upp på morgonen, det lagas inte längre bara pasta om dagarna, huset är inte alltid låst när jag kommer hem, det kommer över kompisar som jag aldrig har träffat, det har flyttats in nya möbler osv. Det är en stor förändring att plötsligt dela sitt hem med fler personer. Men jag kan samtidigt tänka mig att det inte är så lätt för Camilla och Oliver heller att plötsligt komma in i vårt hus och bo här, men man vänjer sig det tror jag säkert. Jag har ju också turen att det just är familjen Råsberg som jag har kännt sen tidigare och tycker väldigt bra om. Ska bli riktigt kul när Amanda kommer hem från Australien också ! Att ha en "syster" i sin egna ålder är inte helt fel :)
Anledningen till flytten är ju att vårt halvsyskon kommer på måndag :) Det är helt sjukt. Har inte riktigt fattat det än. Men det lär man väll göra när man får se det lilla livet. Hoppas allt går bra och att barnet är friskt. Kommer verkligen bli liv i huset när dom kommer hem från sjukhuset. Känner på mig att jag kommer fotografera sönder den lilla bebisen.
Vi fortsätter med förändringar, den här veckan är vår sista skolvecka. Sen har vi 10 veckors praktik. Det är också något som inte riktigt har lyckats sjunka in än. En del av oss fick studentmössor idag (jag va seg och skicka in så min kommer senare, suck) Men det är när man ser studentmössan som man verkligen märker att det snart är dags. Jag vill det så jävla mycket samtidigt som jag bara vill stanna tiden. Jag vill iaf ha mer tid med min klass innan studenten. Det är deppigt att vi bara får se varandra sista veckan sen igen. Fy fan vad jag kommer sakna allihopa ! Vi har haft 3 absolut underbara och roliga år tillsammans. Det är nästan så man börjar gråta redan nu, men så blödig ska jag inte lyckas bli ikväll.
Annars har jag börjat få lite rätsida på saker och ting., tror jag. Jag vill tro det i alla fall. små små steg. babystep.
det finns fortfarande saker kvar, saker att berätta. det får ta sin tid. just nu vill jag bara ha det som allt är.
/ J
Kommentarer
Trackback
