Om 19 dagar får jag tillträde till min första lägenhet. Det känns spännande, sjukt, skrämmande.
Jag & Pappa var på IKEA idag och inhandlade en bokhylla, litet bord, grytor, tallrikar glas och allt möjligt smått och gott. Kvittot var hur långt som helst. Jag kan inte riktigt förstå hur fort allt går. Jag kan inte riktigt förstå att jag är på väg in vuxenlivet. Jag ska klara mig själv nu, jobb, räkningar, handla mat.. LAGA MAT(!).. nej den delen ska jag försöka skippa så mycket som möjligt.. Men ändå.
Jag har tänkt mycket på barndomen och hur allt förändras nu. Hur mitt föräldrahem kommer tillhöra min bror, inga fler familjemiddagar, inget mer boende med en familjemedlem, numera blir det att man "hälsar på" när man ska ses. Jag älskar att jag ska bli självständig, jag behöver det. Men det är väll alltid såhär när man ska ge sig in något nytt.
Som jag sa här om dagen.. " det kommer alltid finnas platser och människor man kommer sakna i sitt liv, men man får försöka välja bort det man kommer sakna minst på något sätt"

Det är svårt, men nu ska jag göra en milstolpe i mitt liv. Jag känner mig inte det minsta vuxen, jag fasar över hur jag ska klara av allt, jag kan knappt bärga mig till att bo i något eget, jag kommer sakna familjen och djuren samtidigt så är jag överlycklig över att komma ifrån tyringe som har varit mitt hem i hela mitt liv.

Det är dags.

/ J