Vi har nog aldrig varit så många som har hatat denna stad SÅ mycket.

Det jag skulle fått gjort ikväll står fortfarande kvar på min "att göra" lista. Det är konstigt att små ord som "diska, städa, fixa tavlorna, vik tvätten m.m. kan få en att känna sig så värdelös. Men jag orkar inte bry mig, inte ikväll.
För det är en sån dag man bara driftar iväg i sina egna tankeströmmar.
När man håller sig precis ovanför ytan, sådär så man precis får in de små andetagen som håller en vid liv.
Men det är tillräckligt för att hålla sig flytande, man glider med utan att förstå hur mycket som passerar förbi en.
Du är inte vid liv men ändå vid medvetande. Du vill så gärna hitta något som du kan hålla kvar vid, en fast grund som kan rädda dig från att bara fortsätta åka med strömmen.  
Du är blind men du kan ändå se precis vad som kommer hända.

Det är som vanligt, allt är alltid som vanligt.

Ni förstår nog inte ett skit,


det gör inte jag heller. .. men det är precis så jag känner.

Har suttit och snackat med sara hela kvällen om hur mkt vi måste bort härifrån. Vi behöver den där förändringen.. ta oss ur strömmen. Den gamla gråa vardagen.. Den kväver mig sakta, drar ner mig under ytan och själ mina små sista andetag.

Min så kallade plan har raserats.. Det är därför jag aldrig planerar. Det går aldrig som jag tänkt ändå.
Nu är det slut med planer och koll på livet. Nu kör jag allt på impuls.

Jag tror det kan bli bra till slut ändå. Vi får se vart vi hamnar.

Våra liv är till för att levas, slösa inte bort dom. strömmen blir bara starkare ju längre du åker med.


/ J