Jag börjar redan bli galen, rastlös och känner mig inrutad i ett jävla schema.
Bara jag tänker tankarna kan jag känna de äldres blickar och hur dom tänker "dagens ungdom."
Men det skiter jag rent ut sagt i, jag lever inte på ett tidigt 1900-tal där man fick plocka potatis för 25 öre i timmen.
Jag tål inte rutiner, så är det bara, jag hatar att veta hur hela min vecka ska se ut, veta exakt vad som väntar mig under hela min arbetsdag. Det gör mig illamående, vill säga upp mig varje dag men sen hör jag en röst i bakhuvudet som upprepar ordet "pengar, pengar" hela tiden.
Fan, lika mycket som jag hatar rutiner hatar jag att vara beroende av någon annan.

Jag vill ha ett varierande jobb, utan någon som bossar runder en som man var en jävla slav.
Men sen ska man väll inte klaga, det finns tusentals arbetslösa som säkert tagit mitt jobb utan att tveka.
Det är svårt att vara nöjd. Det är nog nån jävla bieffekt med att vara svensk. Man är aldrig nöjd.

Hade det inte varit för att jag jobbar ca:50h i veckan skulle jag just nu varit påväg till en impuls resa till Falsterbo precis som förra året. Jag älskar att göra impuls grejer men hur jävla lätt är det att göra nu när man hela tiden måste tänka på att man ska upp kl 5 på morgonen nästa dag.

Jag vill inte bli gammal, jag hade gärna gått i skolan 1 år till. Det blir kanske lite dubbelmoral där med att behöva gå till skolan varje dag.. Men fy fan vad bra man har det.. Ni som inte tagit studenten än,, NJUT! Plötsligt är allt slut en dag innan ni ens har hunnit blinka.

Aja, nu ska jag avsluta mitt otroligt negativa inlägg. Bjuder på en bild från Falsterbo förra året. Underbart och galet, galet!

/ J