All I want is the best for our lives my dear,
and you know my wishes are sincere.
What's to say for the days I cannot bear


A Sunday smile you wore it for a while.
A cemetary mile we paused and sang.
A Sunday smile you wore it for a while.
A cemetary mile we paused and sang.
A Sunday smile and we felt true.


Ibland slår det mig hur mycket jag saknar vissa saker, olika perioder och personer i mitt liv. Ikväll är en sån stund.
Det blir så nostalgiskt att jag blir blödig, eller nostalgisk är kanske fel ord. Men något är det i alla fall. Det känns konstigt och märkligt, eh. Jag har aldrig varit bra på att uttrycka mina känslor, en grej som jag nog tror har påverkat andra negativt tyvärr. Förutom mina kära vänner så har jag svårt att fastna för någon sådär riktigt ordentligt. Men så finns det dom där som klamrar sig fast i ens liv varkens man vill eller inte. Går inte att få bort minnena, bilder m.m. vill nog innerst inne inte det heller. Ska sakna lite till ikväll, fortsätta lyssna på Beirut, bli ännu mer blödig och imorgon är känslorna tillbaka på sleep mode.

/ J

Ps. Uppdatering om Rumänien resan kommer. Jag är bara så jävla kass att hålla mig kortfattad att jag inte orkar skriva allt på en gång.