jag ser löven släppa taget, och jag vill falla med dom. bara se vart jag hamnar. så svårt att se meningen med bilden. kanske för att den ännu inte är framkallad eller att jag aldrig ville ta den. jag ser mig om, dessa intryckta villakvarter de får mig att rysa. som uppradade soldater, de stirrar på mig. väntar på att jag ska ta värvning, bli en del av dom. jag har klurat på ordet länge.. det är så enkelt, så självklart för många. men i min ordbok finns det ingen förklaring. förvirrandet ger eld åt min rastlöshet. reser iväg för att hitta det många reser ifrån. HEM.
2013 var inte mitt favorit år, jag träffade mycket nytt härligt folk och det är verkligen det som tog mig igenom vardagen. För att just återgå till vardagen var det svåra för mig efter att ha kännt sig mer eller mindre fri i 2 år. Min kreativitet för att skriva och ta bilder dog sakta ut ju mer tid jag spenderade i Tines kyllager. Men jag var hela tiden inriktad på mitt mål, att resa igen, att få se Sydamerika! Så nu efter ca 1,5 månads resande känner jag att hur själen värmts upp och att jag faktiskt fått energi för att skriva igen. Något som verkligen gått upp för mig är anledningen till varför jag reser,,, för att känna mig LEVANDE! Det är flera gånger jag bara stannat upp och tänkt på hur jäkla glad jag är över att vara vid liv, att få se och uppleva dom sakerna jag gör. Bara stå och andas in livet och njuta av varje andetag. Jag vet inte hur jag skulle fungera utan att få göra allt detta. Min kropp och själ börjar ruttna av bara tanken av ett 8-4 jobb, 3 månaders uppsägning och ett par veckors semester om året. Nej jag behöver se nya vyer och naturliga underverk, träffa främlingar som blir dina vänner på en dag, känna havets styrka, vara full och dansa på rios gator, hoppa in i en rullande van och dö av skratt på golvet, höra folks livshistorier, uppleva nya kulturer och sätt att leva! Att inte veta vad dagen har att erbjuda får mig att vilja gå upp om dagen. Nu menar jag inte att detta är det rätta sättet att leva men alla borde åtminstone en gång i veckan göra något som man inte brukar göra, det behöver inte vara stort bara det får en att känna sig lite extra levande. För i slutändan när du sitter där med rynkiga händer och ett barnbarn i knät så spelar det ingen roll ifall du alltid hade den senaste mobilen, finaste bilen och någon miljon på kontot efter att ha slitit så många tusentals dagar på jobbet. När den Dagen Kommer vill jag vara full av minnen, veta att jag tog vara på livet och inte gjorde vad samhället uppmana mig att göra. Så ut och umgås, skratta, släng bort telefonen, ta den där danskursen du alltid velat, lär dig meditera, hoppa ut genom ett flygplan, köp ett instrument, res, berätta att du är kär eller vad som helst. Kom bara ihåg att leva och gör det varje dag! "Dont just exist,.. Live! "
Får gåshud av denna videon, spoken word som frågasätter varför vi alla måste utbilda oss, spendera år efter år och stora pengar på saker som vi aldrig kommer ha någon som helst nytta av. Vi alla är olika individer och alla passar inte för ett liv bakom skolbänken, men menas detta med att de inte ska få samma chans i livet som alla andra? Hur många jobb använder man sig av ekvationer? En person som kanske alltid har drömt om att få hjälpa människor, bli sköterska, kan inte bli detta eftersom hon/han inte kunde sätta sig in i algerbran eller var intresserad av historia. Sjukhusen går underbemannade och skriker efter folk att anställa och ungdomslösheten är högre än någonsin, detta är ju bara ett exempel men säger detta er något? Tycker helt klart skola och utbildning är något som behöver uppdateras, vårt samhälle ser inte likadant ut som förr men ändå kör vi på i samma enkelriktiga spår! Låter videon ta över, lyssna och njut av en kille som har mycket vettigt att säga och gåvan att få folk att lyssna!
Det är lite konstigt hur snabbt ens vardag kan förändras och hur snabbt man anpassar sig. För inte så längesedan levde jag i evig sommar, jag har nu bytt ut det till en vardag i evig vinter. Fått uppdrag på ett kyllager nu 2v åt gången, en del upplärning nu så får förhoppningsvis stanna där ett tag. Det där med kyla är ju inte riktigt min grej men pengarna är bra och jag vill verkligen spara ihop till en riktigt stor reskassa! För att hålla mig motiverad går jag nu igenom en massa bilder som jag inte lagt upp någonstans. Är en bitterljuv känsla att se på dom, man blir så glad i hjärtat av alla minnen men fylls samtidigt av så stor saknad som ibland rinner över och suddar ut allt det där glada. Ska försöka kontrollera den bättre och tänka på att jag går mot ljusare tider igen! Så länge tänkte jag försöka få ihop ett par inlägg om de där platserna jag inte delat med mig av än. Lite som en energibooster för mig själv men hoppas det uppskattas av er också! Vill faktiskt passa på att skriva ett litet tack till er som faktiskt går in och läser när jag skriver, blir lika förvånad varje gång jag ser hur många det börjar bli! Så tack fina ni!
Ett av mina absoluta favorit quotes från boken Into to the wild! Boken och filmen är baserad på Christopher mccandless liv, en sann inspirationskälla som ger mig så stor motivation att fortsätta ut och resa och upptäcka världen! Hade någon ställt den där klassiska frågan "Ifall du fick träffa vilken person du ville, död eller levande, vem hade det varit?" Det hade enkelt blivit Christopher, bara fått höra hans livserfarenheter från honom själv hade varit helt fantastiskt. Tragiskt att en sådan fin själ fick dö så ung. Vila i frid!
“make a radical change in your lifestyle and begin to boldly do things which you may previously never have thought of doing, or been too hesitant to attempt. So many people live within unhappy circumstances and yet will not take the initiative to change their situation because they are conditioned to a life of security, conformity, and conservation, all of which may appear to give one peace of mind, but in reality nothing is more damaging to the adventurous spirit within a man than a secure future. The very basic core of a man's living spirit is his passion for adventure. The joy of life comes from our encounters with new experiences, and hence there is no greater joy than to have an endlessly changing horizon, for each day to have a new and different sun. If you want to get more out of life, you must lose your inclination for monotonous security and adopt a helter-skelter style of life that will at first appear to you to be crazy. But once you become accustomed to such a life you will see its full meaning and its incredible beauty.”
Älskar att gå vilse på alla oslos gator. Jag och nelly gick runt i över två timmar igår, bara lät slumpen avgöra var vi hamnade. Det fina med detta är att man upptäcker så många gömda skatter man annars aldrig hade sprungit på. Vi var nästan hemma när vi valde att gå en sista omväg och hittade favoriten på hela dagen bara ett par hundra meter från lägenheten. Ingens gate, med gatukonst, utställningar, söndagsmarknad, doft at nygjorda våfflor, billig mat, kaffe och smycken som jag så gärna ville köpa men är för fattig för just nu. Vägen ledde ner till akerselva och klubb blå, kan verkligen se mig själv bli stammis där, bara sitta och dricka öl och njuta av solen.
Oslo börjar sjunka in, sålänge jag vet att det inte är för evigt så känns det faktiskt helt ok!
Igår såg jag en av de bästa filmerna jag någonsin sett, Big easy express är som en lång helt fantastisk musikvideo med Mumford and sons, Edward sharpe & the magnetic zeros och Old crow medicine show. Jag vet knappt var jag ska börja förklara hur mycket jag älskar denna filmen! Både Mumford and sons och Edward sharpe har följt med mig så länge på min resa. Dom har varit med när jag längtat hem, värmt mig när jag stått i iskallt regn på vingården, vi har sjungit med dom så högt vi kunnat i hundratals mil genom australien, varit med i bakgrunden när vi druckit öl med nyfunna vänner, och framförallt funnits i mina hörlurar när jag bara har velat vara för mig själv.
Inte konstigt att mitt hjärta höll på att spricka med kärlek när jag såg detta underverk! Alla medverkande i denna filmen är bara så otroligt vackra, hela vägen inifrån och ut. En stor grupp människor som verkligen bara är sig själva och gör det dom älskar! Var så många gånger jag bara ville krypa igenom datorskärmen och bara hoppa in i tåget med dom! Någon som bara gjorde mig sådär extra lycklig var Alex Ebert, hans sång, hans dans som han bara la ner hela själen i,, hela honom, och sen tilsammans med Jade Castrinos! Vill bara tacka gud att du förde dessa människor tillsammans. I slutet spelades "Home" och varje gång jag lyssnat på den när jag rest har jag alltid tänkt på sverige, men den här gången var annorlunda, home var där ute, på resannde fot, vilsen, glad, fri. Hade nästan glömt bort hur mycket musik betyder för mig, kan inte ut och resa än men nu är det dags för fler konserter, festivaler, klippt naglarna och dags att dra fram gitarren igen!
Hade kunnat skriva hur länge som helst om detta, så svårt att förklara när man känner så mycker för något men slutar nu så att någon orkar läsa, sista orden är, se Big easy express!
Som vanligt när man kommer hem kommer frågan, ”jaha, så vad ska du göra nu då?” Ska du plugga vidare? Dags att skaffa ett fast jobb? Stadga dig? Var vill du bo? Och jag får PANIK! För jag vet inte, vill inte veta heller! Jag vill bara göra vad jag känner för, åka dit livet tar mig. När jag blir gammal så vill jag kunna säga att jag drog till sydamerika för att plugga spanska när jag var 27 för jag kände för det, inte att jag skaffa barn i den åldern för det var så alla andra gjorde. Är så trött på att man ska följa ett sorts schema som samhället gjort upp för ens livsgång. Man ska gå i skolan tills man gått ut gymnasiet, sen kan man ju få ta nått ströjobb ifall man känner för det nått år, men gärna inte för länge för du måste ju studera vidare så du kan få någon slags karriär och man vill ju inte ta examen för sent i livet för du ska ju helst hunnit jobba lite innan du skaffar barn, för det måste du ju skaffa, den som inte vill det måste i princip vara död inombords. Och för att skaffa barn måste du hinna blir kär, flytta ihop, bli förlovad och ha ett underbart bröllop för att bevisa hur stor er kärlek är för hela tjocka släkten och alla vänner. Utan allt det och den där fina ringen kan ju ingen förstå att ni verkligen älskar varandra. För det är ju så man gör! Och efter detta börjar det största ekorrhjulet av dom alla! Studieskulder för den där karriären, lån för hus och bil, fast på ett jobb som du måste gå till varje dag, för just det,, banken äger dig! och när du kommer hem ägnas mestadelen av tiden på dina barn. För du själv är inte det viktigaste i ditt liv längre, det är någon annan som tagit över den platsen nu. Och så fortsätter allt, dag ut och dag in, av 52 veckor på ett år får man vara nöjd med ca 8 veckors semester. Men inte ens då passar folk på att leva livet, utan många ser det som ett perfekt tillfälle att måla om fasaden på huset m.m. Har vi blivit så pass programerade av samhället att vi måste på nått sätt arbeta för att känna oss levande, för jag har svårt att ens se någon mening med livet ifall jag bara ses som en av alla arbetsmyror i denna gigantiska myrstack. Hur skulle jag kunna klara av tanken att det är 42 år tills jag skulle kunna bli ”fri” igen och då är jag pensionär. Jag vill ju inte börja leva livet då? Menar inte att dra alla över samma kam med detta inlägget men blir bara frustrerad ibland. Så jag har bestämt mig för att sluta tänka på vad alla förväntar sig av en, sluta tänka på den här planen som så många lever efter, jag vill ju leva efter min egen plan som passar mig och formar mig till den person jag är. Var livet sen tar mig återstår att se!
A younger sister is someone to use as a guinea-pig in trying sledges and experimental go-carts. Someone to send on messages to Mum. But someone who needs you- who comes to you with bumped heads, grazed knees, tales of persecution. Someone who trusts you to defend her. Someone who thinks you know the answers to almost everything. -Pam Brown
Så tog livet mig till Oslo igen. Var fint att vara hemma igen och träffa alla nära och kära men den där rastlösheten knackade på snabbare än väntat denna gången. Så eftersom arbetssituationen är ren skit i Sverige så kändes Norge som ett bra val eftersom jag ändå vill ha ganska nära hem ett litet tag. Kände verkligen att jag ville ha med min syster upp, få henne att komma iväg, ta det där steget utanför sin trygghetszon. För det var med flytten till oslo som allt började för mig och det är ett beslut jag är så himla glad att jag tog!
Tänkte att det inte var så mycket att diskutera om så jag och Nelly tog bussen upp och efter 2 dagar med visningar och en massa gående så hade vi fixat en lägenhet tillsammans! En mysig möblerad 3a med riktigt bra läge!..
I måndags flyttade vi alla upp, är så skönt att ha något eget igen. Känns lite nostalgiskt att gå runt på Oslos gator, glömt bort hur mycket jag gillar denna staden. Den har liksom karaktär med sina gamla hus med olika färger och höga fönster. Längtar så sjukt mycket till våren när man kan börja mysa runt i alla parker som finns här. Har lägenheten tills slutet av juli, efter det får vi se vad som händer. Förhoppningsvis en europa tour! Men just nu trivs jag bra här, känns bra att känna sig lite stadgad så länge man vet att det inte är forever. Nu är det bara ett jobb som saknas men det löser väll sig det med!
är inte alldeles för deppiga över att vara arbetslös när vardagskvällar ser ut såhär.
skäggig kille i mysig soffa.
fredde passar på att lära sig banjo
och jag tvingar min syster leka modell när jag inte har något bättre för mig.
Några av favorit bilderna av alla apor från när vi bodde i Ubud, Bali. Mitt absoluta favorit djur! Älskade att ha dom runt omkring mig när man gick runt på gatorna och i regnskogen. Så fina och personliga att fotografera, dom får liksom igenom känslor på ett sätt inget annat djur får. Önskar jag hade bott någonstans så jag hade kunnat hänga med dom alltid! Bilderna är tagna från monkey forest och från olika platser när jag gått runt i den lilla staden.
Bildbomb med resten av bilderna från soluppgången på Mt batur.
Vår guide till vänster som hållt på att bestiga Mt batur i 15 år. Såg inte mycket äldre ut än 30 men visade sig vara 39.
På väg ner igen, vår guide berättade att han fått bära en kvinna på 90 kg ner efter att hon brutit foten.
dessa små blommor och rökelser ser man överallt i indonesien, även högst uppe på en vulkan.
Ser inte det så bra på bilden men kändes som att stå i en ångbastu där.
Rök från Mt Batur
Lite av kratern, svårt att få med hela på en bild.
Gänget
Yassin och vår guide blev best buddies
Mt Batur från en utsiktsplats, vi var högst uppe till höger, allt det svarta är från ett utbrott på 60 talet som begravde en liten by nedanför. I mitten finns en grön liten plätt som skonades från lavan, Ett tempel står kvar där fortfarande som kallas för The lucky tempel.
(skulle publicerat detta för ett tag sen men har befunnit mig på en ö där den modernaste transporten bestod av häst och vagn så man kan lugnt säga att internet inte var det bästa, bättre sent än aldrig dock!)
Det är något visst med en soluppgång, att se en helt ny dag komma till liv, som en födelse. Som solen är nattens kärleksbarn som ger oss alla ett leende på läpparna vid den där första skymten av nytt liv. För tanken slog mig när jag klättrade uppför en vulkan kl 3 inatt, tänk så chockade alla hade blivit ifall den inte gick upp? Var fortfarande öm i kroppen efter min yoga och efter 1h klättring började det kännas tufft, som att det alltid skulle vara mörkt. Men vi hade tur som fick en bra guide och 2 andra härliga människor att klättra med, yassin en fransk-marockansk kille, en riktig underhållare med för mycket energi men som det inte gick att annat än att tycka om och sara, yogalärare från australien som gav mig himla massa tips om att resa själv i Indien! Så med dessa runt omkring mig och den där första lilla antydan av ljus gjorde att jag klarade att pusha mig själv enda till toppen i god tid före soluppgången. Vi hade pratat på en del på vägen upp men när vi väl satt oss ner blev vi tysta, som att vänta på en föreställning ska börja. Var så så fridfullt där uppe och jag kände sånt lugn att hela grejen kändes som en spirituell upplevelse. Låter kanske dumt men det var helt klart den bästa soluppgången i mitt liv! Svårt att förklara närmre så jag låter bara bilder tala även ifall dom inte gör det hela rättvisa!
Lägger nog upp fler bilder sen, har så många fina från turen men detta räcker nog för ett inlägg!
Efter en månad i Thailand var vi tvugna att resa vidare, hade inte direkt någon plan på var så tog bara och valde mellan länderna som var billigast att flyga till, spenderade 1 natt i Malaysia och sen hamnade vi på Bali. På flygplatsen hit träffade vi en kille, frågade vart vi skulle och visade sig att han kom från Bali. Sa att vi nog skulle dra till Ubud så snabbt som möjligt och han skrattar och säger att det är ju där han bor! Finns vissa människor som bara har en sån himla härlig energi. Efter att Darrin gick för att ta sitt flyg kändes det som man bara var full av all positiv energi han hade. Vi bestämde att vi skulle mötas upp här i Ubud så han kunde visa alla hans favoritplatser, fick till och med erbjudandet att få bo i hans hus ifall vi ville. Jag blir alltid så lika förvånad hur gästvänliga folk är här, att erbjuda en total främling att komma och bo i sitt hus, hade verkligen aldrig hänt hemma! Men dom litar liksom på sitt omdöme, sin känsla av att känna av människor. Det sista han sa var " I think we were ment to meet, see you in Ubud!" Så vi har varit i Ubud i 2 dagar nu och jag älskar det! Så otroligt fint och grönt med massa risfält överallt! Ett fridfullt ställe där många reser för att göra en massa yoga och meditation. Ska själv börja göra min yoga idag, ska bli så himla skönt att komma tillbaka till det! Får göra hur många klasser som helst en hel vecka för bara ca 170kr. Hur galet är inte det? Kommer bosätta mig i yogastudion.
Nej ska iväg och äta frukost och få lite morgonsol nu. Ska försöka hålla liv i bloggen så att jag kan fortsätta skriva i nutid, var ju ett tag sen nu! Hoppas ni har det fint mina vänner!
Den 20 jan drog vi över till Koh phangan för att fira Freddes födelsedag, i present bjöd jag på ett riktigt fint hotell nere vid stranden vilket var helt himmelskt att komma till jämfört med vårt lilla guesthouse vi bodde på i Koh Tao. Det är kul hur man uppskattar alla självklarheter så grymt mycket mer som tex en varmdush istället för enbart kalla, aircon istället för en trasig fläkt, 2 kuddar istället för en tegelsten till kudde, ett täcke istället för min sjal, haha ja det är stor skillnad helt enkelt men för det priset man betalar så är det faktiskt inget att klaga över.
Vi njöt iaf riktigt av vårt miljöbyte, senare på kvällen gick vi till Haad Rin, där fullmoon partyt föddes. Var ju inte fullmåne än men förväntade oss ändå en hel del fest och blev chockade när vi bara såg lite folk sitta lugnt vid ett par barer. Så fanns inte så mycket mer än att lugnt sätta sig ner och beställa in en drink, och en till, och en till efter den och antagligen ett par till. Samband med att vårt bord fylldes av tomma glas så började stranden fyllas av fulla människor. Mötte två galna killar från england och canada som vi höll ihop med resten av kvällen. Startades en del drinking games vid en av barerna. På nått sätt lyckades jag vinna armbrytning mot ett par tjejer. Vår engelsman kom dock inte så långt. Dansa loss med en skit cool tjej som reste runt och var dj, önska jag kunde ha hennes jobb. Resten av kvällen bestod av buckets och mer barfota dans vid stranden. Gick vilse när vi skulle hem och fick till slut två killar att skjutsa hem oss på 2 mopeder.
Tvekade på ifall hur länge vi skulle stanna kvar på ön eftersom det bara var 5 dagar till full moon, slutade med att vi ändå stannade kvar eftersom vi mötte upp med johan,leanne och jens igen. Tänkte dock inte alls på att det vallfärdar flera tusen på ett par dagar och att nästan allt boende plötsligt var uppbokat. Hittade till slut en liten bungalow som ägdes av en thai familj som knappt kunde någon engelska. Var tvungen att fylla en hink med vatten för att spola toaletten men stället hade sin charm. Dagarna efter det spenderades en hel del på paradise bungalow där johan och jens höll på att tatuera sig, jens hela ryggen och johan en hel arm plus halva magen. Det tog sin tid så vi som inte tatuera oss satt i resturangen och drack öl. Lärde känna tatueraren Nom och hans flickvän. Helt underbara människor! Så öppna och vänliga. Hemma håller vi gärna tillbaka när vi precis träffat någon. Vill känna efter, inte blotta oss själva i onödan. Här säger dom direkt hur dom tycker, fina saker om ens personlighet som man inte hör varje dag, dom vill visa upp sin familj för en och efter ett par dagar anses man vara en god vän. Vilket jag tycker är himla fint! Så eftersom Nom även är en himla bra tatuerare lät jag honom göra en på mig också. Absolut älskar den! Kommer helt klart hälsa på dom nästa gång jag är i Thailand igen.
Så blev det ju till slut fullmåne, har aldrig kännt något vidare sug att jag måste dra till ett fullmoon party men att vara på koh phangan och inte dra dit kändes inte som ett alternativ. Drog ner till Haad rin lite innan solnedgången och möttes av ett hav med människor med neon färgade kläder, det roligaste var att killarna var dom som mest gick in för det. Som en dag det är accepterat för alla killar att klä sig gay. Inte för att det är något fel med det men en stor macho kille i neonrosa linne och limegrönt pannband som tycker han är ascool ser jävligt roligt ut! Så med inte allt för höga förhoppningar drog vi ner på stranden. Är svårt att förklara hur kvällen var men för att sammanfatta ganska lätt.. Folk är helt jävla crazy på fullmoon! Nakna killar som åker rutchbana, buckets överallt, dans på stolar,bord,stranden, ÖVERALLT! Hade en jäkligt rolig kväll trots allt, man rycks liksom med av hela grejen. Festade med ett gäng australienare, var ju australian day samma dag! Höll igång fram till morgonen och kände lite sorg över att mitt andra hem inte tillåter mig att komma tillbaka!
